Dosrat, kontamination eller nuklididentifiering – vilket instrument behövs?

Börja med frågan du vill ha svar på

Ett vanligt misstag är att välja instrument efter detektortyp i stället för efter mätuppgift. En dosratsmätare, en kontaminationsmätare och en nuklididentifierare kan innehålla liknande detektorer men är konstruerade och kalibrerade för helt olika mätstorheter.

Dosrat – hur mycket strålning utsätts man för?

Dosratsmätare för strålskydd visar normalt omgivningsdosekvivalentrat, H*(10), i µSv/h eller mSv/h. Storheten används för att uppskatta den dos en person skulle få på platsen och är grunden för strålskyddsarbete, avspärrningar och områdesövervakning.

• GM-rör är robusta och känsliga men ger ingen energiinformation; energikompenserade rör ger jämnare respons över energiområdet.
• Jonkammare mäter jonisationsströmmen direkt och har god energirespons, vilket gör dem vanliga vid röntgen och i pulsade strålfält.
• Scintillatorer ger hög känslighet vid låga dosrater, till exempel vid miljömätningar.
• Titta efter: mätområde, energiområde, energirespons och vilken standard instrumentet är provat mot – för bärbara dosratsmätare är det ofta IEC 60846-1.

Kontamination – finns det radioaktivt ämne på ytan?

Kontaminationsmätare har stora detektorer med tunna fönster som hålls nära ytan och registrerar alfa- och betapartiklar som en dosratsmätare inte ser. Resultatet visas oftast som pulser per sekund (cps). För att räkna om till ytaktivitet i Bq/cm² krävs instrumentets effektivitet för den aktuella nukliden, bestämd med referenskällor enligt ISO 8769 och utvärderad enligt ISO 7503-1.

• Pannkaks-GM är ett enkelt och robust val för beta och gamma, med viss känslighet även för alfa.
• ZnS(Ag) används för alfa och plastscintillator för beta; dubbelfosfordetektorer kombinerar båda och mäter alfa och beta samtidigt.
• Proportionalräknare skiljer alfa från beta med hjälp av pulshöjden.
• Titta efter: detektorns aktiva yta, fönstrets tjocklek (mg/cm²) och effektiviteten för de nuklider du förväntar dig.

Nuklididentifiering – vilket ämne är det?

En nuklididentifierare (RIID) mäter ett gammaspektrum och jämför topparnas energier med ett nuklidbibliotek. Den kräver en spektrometrisk detektor – NaI(Tl), LaBr₃(Ce), CZT eller HPGe – och ju bättre energiupplösning, desto säkrare identifiering när flera nuklider finns samtidigt. Många RIID:er visar även dosrat. Prestandakrav för handhållna instrument finns i IEC 62327 och ANSI N42.34.

Läs mer om materialen i guiden Detektormaterial för gammaspektrometri.

Neutroner och personlig dos

Neutroner kräver egna detektorer, till exempel ³He- eller BF₃-räknare, och för neutrondosrat en moderator runt detektorn som bromsar in snabba neutroner. Persondosimetrar mäter persondosekvivalent – Hp(10) och Hp(0,07) – där de bärs på kroppen och används för att följa upp den dos varje person faktiskt får.

Analys av prover

Ska aktiviteten i ett prov bestämmas – till exempel Bq/kg i livsmedel eller miljöprover – används gammaspektrometri med HPGe-detektor. För alfastrålare som uran, plutonium och americium används alfaspektrometri med kiseldetektorer i vakuum, efter radiokemisk preparering av provet.

Osäker? Instrumentguiden utgår från mätuppgiften och visar vilka produkter som passar – eller kontakta oss, så hjälper vi dig att välja.